Tänkte väll...

Nu ska jag berätta en sak som alla ni, kommer att gilla, om ni tycker om andras otur. Ikväll försökte jag vinna upp lite pengar till startkapitalet till Bergen. Jag tippade på 4 fotbollsmatcher. Detta tippande hit och dit brukar vara svårt att bara få in en enda match, men för att vinna var jag tvungen att pricka in alla 4. Ajax, Aston Villa, Milan och Valencia på kupongen och full livestream via nätet med en Magnum Orginal i handen. Valde att kolla på Milan, detta storlag från vinets finrum Italien. Matchen var från starten redan jätteseg och första halvlek gick utan något mål. Jag iaktog Ajax och Villa på målservice på världens bästa kvällstidning och nätlaga, Aftonbladet. Det såg ljust ut eftersom båda lagen betryggande höll sin 1-0 ledning långt in i andra halvlek. Men jag var nervös. På stjärnorna från Milano. De spelade fotboll som ett gäng trötta, bekväma korplirare från en liten by i Karlstad tamefan. När det var 5 minuter kvar svor jag högt för mig själv - ville bara in i datan - och ruska om stjärnorna likt en moder gör på sina små, busiga 3-åringar. Det psykiska övergreppet tror jag gjorde susen eftersom kvällens sista spark a lá Ronaldhino satt i krysset. Min kropp totalvändes inombords och från att vara en arg man, blev jag nu världens lyckligaste. Men...
Så var det ju bara en tillsynes säker match kvar som började lite senare. Den match som spelades i ett land där fotbollen just nu är glödhet efter Spaniens EM-guld i sommras, just ja Spanien. För inte skulle ett litet kallt land i Norden kallat Danmark med sitt huvudstadslag Köpenhamn kunna slå ett av Spaniens bästa klubblag. Ett lag med Morientes, Mata, Barrejo och världens bästa anfallare just nu, David Villa. Nej inte alls, Valencia är för bra. Så i den 70 minuten sitter 1an i nät serverat Morientes och där förvandlades min hundralapp 10 gånger upp till 1000 spänn. Perfekt! Ett inkast senare i den 85:e minuten för Köpenhamn (felaktigt) så blev tusenlappen istället värd -100 kronor. Jo, jag tackar för det spelgudarna där uppe. Eller ni verkar finnas långt där nere tydligen med min otur.
Är detta roligt tycker ni, helt ärligt. Jag tycker inte alls det och kommer inte skratta åt det om 20 år. För då har jag både glömmt det och är rik på en härlig trisslott skrapad med bara mina händer....







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0